AI i människans tjänst
Jag väljer perspektivet att betrakta AI som ett mänskligt verktyg. Det förändrar utgångspunkten radikalt. Då blir den centrala frågan inte vad AI kommer att göra med oss, utan vad vi väljer att göra med AI. Den potential som öppnar sig är enorm.
De stora språkmodellerna har på kort tid blivit en central del av vår kognitiva infrastruktur, som en del av vårt sätt att lära och förstå. De producerar på kort tid texter som är sammanhängande, stilistiskt övertygande och anpassningsbara över genrer och discipliner. Som forskare med en specialinriktning så är det oerhört värdefullt att få bolla tankar och få input till fördjupningslitteratur och en second opinion på föreställningar. Det är väldigt lätt att fastna i sin egen disciplins perspektiv, något som läsning av buddhistiska texter har lärt mig är begränsande och till och med utpekas som en grund för lidande. Att inte se saker från flera olika perspektiv leder lätt till trångsynthet och ett betraktande av världen i svart eller vitt. De stora språkmodellerna har en enastående förmåga att ge många olika perspektiv på en fråga.
När jag sedan ber AI att formulera en text märks emellertid snabbt att resonemangen är förenklade, ibland helt felaktiga, men att de ändå låter fullt rimliga när man läser dem översiktligt och okritiskt. Konsekvensen är uppenbar, det är lätt att producera en text som förefaller logiskt sammanhängande men som inte är korrekt. Det är också lätt att den förstärker en redan förutfattad mening som ofta döljer sig i sättet att formulera den initiala frågan. Svaret blir inte sällan formaterat så att det överensstämmer med den egna föreställningen.
Den oinitierade, medhållssökande, kanske lockas publicera den tilltalande texten till sin trollbundna publik. En publik vars förutsättning att bedöma textens kvaliteter avgörs av hur tilltalande slutsatserna är och utifrån det förtroende de har för skribenten.
Fel upptäcks emellertid lätt av den noggranne, vilket med allt kortare mellanrum ändå sker i media eftersom kunskapen finns lätt tillgänglig för alla. Att det således finns utrymme att dubbelkolla och vid behov korrigera sitt påstående bär på fröet till något stort. Att ha en mekanism som någorlunda konsekvent möjliggör en korrigering av sådana misstag är början på vägen mot det förtroendefulla samtalet.
Att kunna nå insikt i att olika perspektiv och sätt att uttrycka saker ibland skapar motsättningar alldeles i onödan när en latent begynnande demokratisk revolution i tekniken. Jag vill gärna reflektera lite kring potentialen i att få påståenden belysta från många perspektiv som kan bli vägledande för framtidens samhälle. Häng med på en diskussion om "fake news", kunskap utan språk, retoriska grepp, rädda män och hur vi bygger frihetlighet genom att använda kunskap i välfärdens tjänst.
