AI i människans tjänst (2 av 4)
Jag väljer perspektivet att betrakta AI som ett mänskligt verktyg. Det förändrar utgångspunkten radikalt. Då blir den centrala frågan inte vad AI kommer att göra med oss, utan vad vi väljer att göra med AI. Den potential som öppnar sig är enorm.
Mängden möjliga böcker
Relativt många saker är sanna i en formell mening men bara utifrån vissa perspektiv och under givna förutsättningar. Utifrån varje annat perspektiv kan de däremot bedömas som falska. Det innebär att personer som säger olika saker faktiskt kan ha rätt allihop, utifrån sitt perspektiv, men att de har fel i förhållande till andras perspektiv. Att lyckas betrakta situationen ur fler perspektiv är något som tycks särskilt svårt i en ideologiskt laddad situation. Det skulle vara välgörande om den insikten blev allmänt omfamnad.
Jag är sedan jag läste Eric Beinhockers bok Origin of Wealth inspirerad av hans liknelse om det astronomiskt stora rum av ordsekvenser som kan produceras i världen. Om vi lät en dator skriva ut alla möjliga kombinationer av ord och placerade det i ett jättelikt bibliotek (det skulle vara större än hela universum så försök inte genomföra experimentet) skulle någon av dessa böcker vara en exakt kopia av August Strindbergs Hemsöborna. En annan skulle var nästan exakt samma men börja med "Hon kom som ett yrväder...". En tredje skulle ha en helt obegriplig inledning som "Hon gick med en ytspänning i vädret". En väldigt stor mängd av böckerna skulle vare total rappakalja medan andra skulle kunna vara ganska läsvärda men aldrig skrivna i verkligheten. Vissa konstruktioner skulle vi inte uppleva som tilltalande. I förhållande till alla möjliga böcker skulle en försvinnande liten del vara meningsfull i relation till vår verklighet. Kunskap handlar om att hitta dem som beskriver verkligheten. Språkmodellerna rör sig i detta rum men de saknar i sig själva en mekanism för att skilja mellan det språkligt plausibla och det kunskapsmässigt giltiga.
