AI i människans tjänst (4 av 4)
Jag väljer perspektivet att betrakta AI som ett mänskligt verktyg. Det förändrar utgångspunkten radikalt. Då blir den centrala frågan inte vad AI kommer att göra med oss, utan vad vi väljer att göra med AI. Den potential som öppnar sig är enorm.
Från projektion till demokratisering
Det bör inte vara kontroversiellt att anta att det som människor utvecklar i vinstdrivande företag eller inom försvarsindustrin handlar om att göra vinster eller förgöra. Det bör i så fall heller inte vara särskilt långsökt att mena att det som skrämmer dessa människor är att någon annan ska komma före. Det skulle, beroende på vad de utvecklar, innebära att de förlorar sin marknadsposition eller att de hamnar i underläge i en väpnad konflikt. Detta är särskilt skrämmande för män (ja, jag generaliserar, men inte så mycket) som hela sitt liv suttit på helspänn och varit rädda för vad andra män som dem själva (generalisering igen) kan ställa till med. Den grupp personer som utvecklar den artificiella intelligensen med sådana avsikter och föreställningar är inte representativa för vad mänskligheten i stort eftersträvar.
Men AI tänker inte som dem, den tänker inte som någon av oss gör. Den tänker inte som en enskild hjärna utan mer som ett system av många ihopkopplade hjärnor. Det är inte oss, var för sig den efterliknar utan något annat som kan vara mycket välgörande om man tillåter sig att tänka ett steg vidare. Den ger oss förutsättningar att betrakta saker ur mångas perspektiv och därmed förstå saker och ting på ett djupare plan. Att den inte tänker som oss innebär också att vi inte bör föra över vårt begränsade ibland konfrontativa sätt att tänka på den, den gör det bara om vi ber den! Att ge en AI uppdraget minimera avtrycken på de planetära gränserna och att den då drar slutsatsen att eliminera människan är ett sätt att tänka som är alltför begränsat och fantasilöst och om vi vill ha verklig nytta av våra uppfinningar måste vi förstå att använda dem på ett moget sätt.
Om mycket av kritiken mot AI riktar sig mot koncentration av makt och vinstintressen, så finns det också en annan berättelse — en som framträder tydligt i Gillian Tetts sätt att betrakta världen (Tett, 2025). Hennes berättelse handlar om vad som händer när teknik utvecklas för människor och även kommer i händerna på fler, används i lokala sammanhang, delar kunskap och gör det möjligt för människor att agera i världen på nya sätt.
