Dagboksanteckningar
Kom följ med mig. De två unga vuxna var på väg in genom grindarna till Saint Severin kapellet i Paris, i alla fall om man får tro Ricardo Viñes som skrev det i sin dagbok i augusti 1896. "Fredagen den 21:a var det mitt första besök hos Ravel i en ny lägenhet de hade flyttat in i, 15 Rue Lagrange. Jag stannade en stund, sedan gick jag hem, åtföljd av Ravel som visade mig den mycket intressanta kyrkan som Huysmans beskrev, det vill säga Saint-Severin." Avståndet från deras nya adress till kyrkan var, 350 meter, 5 minuters promenad.
I En route framställer Huysmans kyrkan Saint-Séverin som ett av de rum där Durtals andliga vändning tar form. Kyrkan beskrivs som dunkel och samlad, där ljuset faller lågt över de slingrande gotiska pelarna i ambulatoriet och där rökelse, skuggor och stilla ljud ur liturgin skapar en känsla av innesluten mystik. För Huysmans är Saint-Séverin inte främst ett historiskt byggnadsverk, utan en plats där arkitektur och inre erfarenhet smälter samman — ett rum av tystnad, prövande eftertanke och väntan på nåd. Även om det inte går att klarlägga i vilken kyrka som Huysmans döptes så finns antydningar om att det var just i Saint-Severin, då födelseadressen var även den 5 minuters promenadväg men från andra hållet av staden.
Att läsa Viñes dagbok är en direkt källa till Maurice Ravels ungdomsår, ett porträtt som till en början tecknas i barnsliga termer och en förenklad franska mot en ökande förfining. De hade lärt känna varandra redan som trettonåringar i en pianoklass som de båda deltog i. Ricardos mor var bästa vän med Ravels mor, det var på det viset pojkarna lärt känna varandra. Ricardo beskriver det första mötet med honom i november 1888.
Onsdagen den 22 november 1888: "På eftermiddagen, kom den här långhåriga pojken som heter (här är dagboken tom, och fortsätter sedan) med sin mamma."
Torsdagen den 23 november 1888: "... spelade jag en skala i terser och oktaver. På kvällen gick vi för första gången till huset hos en långhårig pojke som hette Mauricio. 73 Rue Pigalle, femte våningen."
Ravel förekommer sedan i Viñes dagböcker fram till 1915, intensivare under 1800-talets slut och lite mer sporadiskt under 1900-talet. Många möten och gemensamma vänner framträder men det som jag nu finner särskilt intressant att förmedla är vilken litteratur de två pojkarna hade delat med varandra. Vi finner några guldkorn i dagboken väl värda att återge.
Onsdagen den 10 augusti, 1892: "Maurice visade mig en mycket mörk teckning som han gjort efter Edgar Allen Poes En nedfärd i Malströmmen. Idag gjorde han även en annan teckning medan jag såg på efter Poes Handskrift funnen i en flaska."
Måndagen den 12 juni 1893: "... (Maurice), som gav mig tillbaka E. Poes Hemlighetsfulla och fantastiska historier, men en ny, eftersom de jag hade lånat honom hade han bränt lite."
Torsdag den 9 oktober 1893: "Senare ett besök hos Ravel, där jag kopierade Baudelaires L'Albatros: jag lärde mig den utantill på vägen tillbaka."
Onsdagen den 10 oktober 1894: "... gick jag till Ravel för att lämna tillbaka Baudelaire-dikterna jag hade lånat av honom, och där såg jag de sex styckena ur Les Fleurs du Mal som har förbjudits och fördömts - det behöver väl knappast sägas att de är de vackraste. När Ravel har kopierat dem från ett exemplar som en vän gett honom, kommer han att låna dem till mig så att jag kan kopiera dem i tur och ordning."
