Den sista fördubblingen
Utdrag från ett brev från framtiden...
Att det ska vara så svårt att greppa det där med exponentiell tillväxt eller, vilket är samma sak, procentuell ökning och hur ödesdiger en sådan ökning kan bli när det är verkliga ting som skalas upp. I skolan fick vi höra berättelsen om byn vid den lilla insjön Skogshjärta, där byns ålderkvinna det här året, som så många år tidigare, noterat en yta om en kvadratdecimeter med gröna alger utanför sin stuga som låg alldeles invid stranden. En yta stor som ett hjärta format mellan båda händernas tummar och pekfingrar 🫶
Byn levde på fisk från sjön och drack dess vatten. De vattnade också sina grödor med vatten hämtat från sjön och djuren, som gav kött och mjölk och kläder, åt av grödorna. Det här året hade hon inte själv ork att som tidigare gå ner och fylla sin kanna med vatten och hälla undan algerna i äppelträdslunden. Hennes barn fanns inte i närheten. Dagen efter hade algerna fördubblats i antal och täckte nu två kvadratdecimeter av insjön, alltså inte ens stort som ett halvt A4-papper. Dagen efter det hade de dubblats igen, till att nästan vara stort som ett A4-papper, och så fortsatte det. Efter fem dagar täckte den en yta som var knappt två gånger två meter. Gumman tittade oroligt på. Fem dagar senare, så var den tio meter i bredd och sträckte sig lika långt ut i sjön. Det är som en mindre simbassäng, en sådan där som ibland kunde finnas i källaren under skolans gymnastiksal. Den upptog nu en yta om 100 kvadratmeter av sjöns totala yta på 10 000 kvadratmeter. Efter 16 dagar var lite mer än halva sjön täckt med alger.
I den delen av historien gjorde läraren ett uppehåll. Tittade ut över klassen. En skara av ganska uttråkade elever och frågade. ”Hur många dagar tog det sedan för sjön att vara helt täckt av alger?” Någon långt fram i klassen räckte snabbt upp handen och föreslog 16 dagar. Någon annan slängde ur sig 10. Jag minns att jag tänkte att det var en kluring, och gissade tyst för mig själv, att det säkert tog jättelång tid. Läraren skakade långsamt på huvudet.
”Nej, sa hon. Dagen därpå låg den gröna hinnan över hela sjön. Det var sista året någon åt fisk från Skogshjärta.”
Berättelsen i sig är säkert en skröna bland andra liknande vittnesmål men insikten av det explosiva i en exponentiell tillväxt hade i början av 2030-talet plötsligt blivit verklighet och dess konsekvenser allt sedan dess skrämmande påtagliga. Det var redan då 60 år efter den första kraftfulla varningen om vad exponentiell tillväxt kunde orsaka utan motverkande krafter och att tillväxten hade begränsningar. De folkvalda som förstod och försökte varna blev sällan omvalda, det var en allvarlig begränsning i dåtidens demokratier.
Vi ser det överallt. För 10 000 år sedan, då människor började bruka jorden, var vi omkring 4 miljoner människor som levde på jorden. Tillväxten är sedan exponentiell, men som all exponentiell ökning så är den till en början nästan omärklig. Takten är långsam ur våra normala perspektiv. Precis som för sjön, där det för ögat inte verkar hända så mycket under de 10 första dagarna. Befolkningen hade ökat till 19 miljoner för 5000 år sedan och därefter ökat till 232 miljoner vid vår tideräknings början. I början av 1800-talet passerades en miljard människor. 2 miljarder passerades på 1920-talet. 4 miljarder på 1970-talet och på 2020-talet hade 8 miljarder passerats. Det är svårt att riktigt ta in. Den första fördubblingen tog ca 2700 år. Den andra fördubblingen to 2000 år. Den tredje tog 1700 år. Den fjärde tog 1500 år. Den femte tog 1300 år. Den sjätte to 900 år, den sjunde tog 158 år den åttonde tog 112 år och den sista tog 44 år. Det kommer att ta stopp. Stopp med ett dopp. Kan vara bra att känna till så att ni hinner förbereda er och min historia aldrig blir skriven.
Fördubbling av antalet människor. Ja, en fördubbling och sedan en till och därefter ytterligare en. Det är den typ av tillväxt som människor efterfrågade i sin konsumtion.
