Homo economicus

Förklara för mig du välborne Homo Economicus vad i din övertygelse får mig att glädjas och finna tillfredsställelse i livet. Ger det mig mat, trygghet, gemenskap och känslan av att bli sedd. Är ditt system människovänligt så att alla får samma förutsättningar. Och säg mig, högvördig insiktsfulle, vilken ordning fann du dem i ditt liv, eller saknar även du någon av dem? För jag tror att vi behöver dem alla för att känna oss värdefulla och tillfreds med tillvaron, och jag tror att vi då har förmågan att se och känna omtanke med andras lidande och vilja lindra det.

Och kanske, du vise Homo Economicus, är det just frånvaron av dessa fyra – mat, trygghet, gemenskap och att bli sedd – som föder den rastlöshet du kallar drivkraft. Kanske är det inte förmågan att tävla som gör människan stark, utan hennes förmåga att trösta. Kanske är det inte bristen på resurser som skapar girighet, utan bristen på att ha blivit villkorslöst älskad. Kanske kommer de mest högljudda rösterna för produktion, tillväxt och effektivitet från dem som saknar stillhet inombords. De som aldrig möttes med omtanke, men som tidigt lärde sig att prestera. Så när du höjer ditt glas för marknadens segrar, fråga då också dig själv: vilken tomhet försöker jag fylla? Och vilken tomhet lämnar jag efter mig?