Islossning
Med ett våldsamt muller bryts
isen isär och faller som i ultrarapid
mot den kalla mörka livlösa vattenytan strödd
av kross. Sjok efter sjok, samma sak om igen.
Det har pågått sedan förra veckan.
Valarna som lekt runt det mäktiga bergets uråldriga vävnad har motvilligt lämnat det som varit deras hem så länge deras anfäder kunnat minnas.
En ny spricka,
från toppen, snabbt utvidgas
lik en blixt djupt in i den kalla massan,
ner mot basen av berget. Bredare, bänd isär av en osynlig kraft
med ett hjärtskärande gnisslande skrik som obönhörligt
driver in kilen av isande luft och bryter isär.
Isär, vidare, bredare, djupare, isär.
Som vilsna spöken i det mörka djupet
svävande ojämna block mot en för dem okänd horisont.
Tynande i sin existens, försvinnande, omvandlad skepnad för att aldrig återvända till den fasta form de trott var evig.
Ett äventyr som massorna inte bett om,
att omsider sköljas in över land de aldrig anat.
