Kreativitetens tippningspunkt

Steget mellan att börja värdera varandras liv och att värdera allt levande är kortare än kanske många tror. Kanske får det spiralen att tippa, plana ut och hitta sin naturliga hållbara bana.

Kreativitetens tippningspunkt

I årtusenden har vi successivt ersatt det som människor är kapabla att göra på egen hand - eller tillsammans med varandra - med verktyg av olika slag. Verktygen, det kan vara från de enklaste stenredskapen till en avancerad robot utrustad med artificiell intelligens. De ersätter och förstärker det som människor annars gjort. Det är en komplex process och har hela tiden drivits av att ny kunskap utvecklats, inspirerade av tidigare erfarenheter och i samband med att människor ställts inför nya utmaningar. Med mer kunskap ökar antalet möjliga kombinationer exponentiellt och befintlig kunskap sprids till tillämpningar i nya sammanhang.

Det måste ske i sekvens, kunskap genererar kunskap och mycket få upptäckter är genuint nya utan någon förlaga i enklare form. Kunskap som lagts på kunskap behöver också lagras och göras tillgänglig för allt fler för att inte lärprocessen ska avstanna. De har lagrats i böcker och i andra medier så att vi hela tiden kunnat ta vid där andras tankar tog slut. Alla kan inte lära sig allt, det säger sig självt. För några hundra år sedan fanns multilärda personer idag är kunskapen så komplex att få kan ha en överblick. Vi kommer allt längre ifrån varandra och nya medier måste utvecklas för att sortera det som hänger ihop inom områden som ligger långt ifrån varandra.

Det är omöjligt att förutsäga vart utvecklingen kommer att ta sin nästa sväng, på stenåldern fanns inte de koncept och den ansamling av erfarenheter, upplevelser och insikter i människors föreställningsvärld som finns idag. Ingen kunde heller sakna det som vi idag tar som självklart och inte kan förstå hur det gick att leva utan. Lika lite finns framtiden i våra nu, det vi saknar är det vi vet att vi kan få men ännu inte har nog av. Säkert finns det många som kan förmedla en föreställning av de närmaste 20 åren inom vissa snävare domäner, vissa kommer ha ganska rätt. Det stora flertalet kommer ha fel och vi kommer inte höra ordas så mycket om dem. Men kanske de ändå påverkar stämningen i samhället under en tid och tillförsikten i att vi ändå når en framtid dit vi längtar.

I min föreställningsvärld, min vision om framtiden, har vi valt ordning framför oordning och därför också ljus för det levande (läs https://www.simplicitet.se/en-meditation-over-varat-det-goda-och-det-som-faller-sonder/ eller https://www.simplicitet.se/energi-entropi-och-hallbarhet/). Det är den frigjorda friheten som får det att tippa över.

Jordbrukssamhället

Under tusentals år var människans huvudsakliga sysselsättning att odla, jaga och ta hand om boskap. Föda är och förblir grunden för överlevnad och nästan alla behövdes i jordbruket för att förse oss med den. Filosofer, präster, adel och andra människopersoner med makt kom i åtnjutande av den genom andras arbete, ibland genom slavarbete. Överskottet var förenat med förtryck men det gav också utrymme för vissa att hinna tänka och några av dem att tänka nytt. Mekaniseringens ökande förfining förändrade till slut strukturen för framställandet av föda fullständigt jämfört med den tidigare historien. Traktorer, skördetröskor och konstgödsel ökade mängden mångfaldigt och frigjorde ännu fler människor från åkern. Jordbruket kunde föda en växande befolkning med bara en liten del av arbetskraften. När magen var mätt fanns tid att fylla nya behov: varor, kläder, hus, nya verktyg. Det som endast varit möjligt för de mäktiga fanns inom räckhåll för fler. Några ytterligare kunde frigöras för att tänka nytt, samla och systematisera den stigande ansamlingen av kunskap.

Läs mer