Tjänstemänniskoperson
Jag föreslår i så fall tjänstemänniskoperson som en mer inkluderande term.

Det satt en svart skalbagge på stenen längs min skogsstig. Jag stannade upp. Lutade mig mot min vandringsstav så där som jag brukar, händerna på stavens topp, lutande lite framåt, och såg på den en stund. Sedan lyfte jag blicken. Tallen en bit framför mig var ståtlig. Rak, hög och omkretsen större än de flesta tallar i området. Kanske hade jag inte sett den utan skalbaggen. Jag såg mig runt, upp genom lövverk och barrbeklädda grenar. Den blå hösthimlen speglades i mitt inre. Det var inget mer än så, ett möte med det ständigt rörliga. När jag såg ner mot stenen igen satt inte skalbaggen kvar. Det tog en stund innan jag återfann den, i kanten av stigen, knaprande på ett grässtrå. Jag lämnade den där och vandrade långsamt vidare i den sköna septemberdagen. Lycka, ja det är en djup form av lycka som lämnar värme i bröstet och den sitter ännu kvar nu när jag tänker tillbaka och nedteckar detta.
Jag var aldrig särskilt duktig på grammatik. Substantiv, adjektiv och verb ungefär så långt sträcker sig kunskapen men aldrig utan att nynna sången vi lärde oss i lågstadiet. Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring, Adjektiven sen oss lär, hur dana tingen är, Verb är sånt som man kan göra, till exempel se och höra. Många ursprungsfolk använder verb när det talar om sådant som vi kallar substantiv. En strand är ett verb, ett träd eller en flod. Djur, växter och levande varelser är aldrig Den eller ett Det, utan är alltid en hon, han eller lämpligt uttryckssätt för ett icke-diskriminerande tilltal. Aldrig hör vi någon säga om sin bror, syster eller förälder att Det är min bästa vän. Men vi förtingligar det levande omkring oss, avhumaniserar genom Det. Våra husdjur räknas som familj, de blir aldrig ett Det. Men grannens katt då? Blir den en Den?
Att vara någon, att vara en varelse. Floden är ett varande och därför en varelse, skalbaggen lika varande. De är alla våra släktningar, vi består av samma materia. Vi bryter ned när vi äter, bygger upp när vi skapar.
Interbeing är den zenbuddhistiske munken Thich Nhat Hahns uttryck för att vi alla är sammanlänkade. To be - att vara. Be-ing - varande och varelse. Samvarande och varelser är vi allihop. En person, en människoperson eller en skalbaggeperson. En flodperson eller en tallperson.
Det får mig att tänka på hur vi anstränger oss att inte sätta maskulinum i benämningar av yrkestitlar. Inte längre tjänsteman, utan tjänsteperson. Jag föreslår i så fall tjänstemänniskoperson som en mer inkluderande term.