Trygghetscirkeln
Den späda plantan som just trängt igenom det översta jordlagret och efter att känt allt omkringliggande liv genom sina trevande rötter nu också får känna av solens strålar och all rörelse som vinden skapar i de längre komna individerna.
Jag känner något oerhört vackert, fint och förtroendefullt i att sitta stilla och en trollslända, fågel eller annat levande väsen slår sig ned nära intill och vilar. Putsar sig, andas ut, tillfälligt slappnar av i en värld så full av hot och ständigt behov av uppmärksamhet på minsta fara. Kanske har vi alla det behovet, vissa bara släpper garden snabbare än andra. Det är samma känsla i kroppen, föreställer jag mig, som ett barn som sätter sig nära sin trygga punkt i tillvaron och punkten är precis så trygg och kvar så länge som krävs. Jag unnar världen att få känna den tryggheten. Där den funnits redan i unga år vill jag tro att den gör sig påmind i hela livet. Jag lyfter blicken och ser längtande bort mot skogen, den gröna oregelbundna massa av liv i oräkneliga former, den ger mig trygghet.
Jag inspirerades tidigt av Maslow och hans behovstrappa. En individualistisk syn som passar väl in i det västerländska samhället och fick strängar att vibrera som stämde väl in på min, så här i efterhand, väldigt självcentrerade strävan att bli något viktigt i samhället, sedd och respekterad. Enligt Maslow måste de mest grundläggande behoven tillfredsställas i viss utsträckning innan individen kan sträva efter mer komplexa mål. Trappan består enligt honom av fem nivåer:
