Vilt sinne, Vild värld - Del 1 av 4

Hägrar

Snövita dräkter, snövita hjässor och näbbar av blågrön jade, de fiskar i skuggiga bäckar. Sedan lyfter de plötsligt i flykt, lämnar de smaragdgröna bergen för avlägsna, upplysta vidder. Päronblommor – ett helt träds blomning – faller i kvällsvinden. Tu Mu (803 - 852 e.kr.)

Jag läser David Hinton Wild Mind, Wild Earth - our place in the sixth extinction, det är tredje gången. Tankarna har virvlat som en malström sedan den första gången det är så mycket som faller på plats genom boken men ack så svår att greppa och förmedla i korta ordalag. Den är poetisk, grundad i en taoistisk/zenbuddhistisk metafysik samtidigt som den är fast förankrad i evolutionen och den ständiga förändring den innebär. Mitt i rådbråkandet finner jag boken Thinking like a mountain. Författad av bland andra Joanna Macy och med bidrag av Arne Næss. Sättet att beskriva världens utveckling och hur vi genom evolutionen hänger samman har en tidigare förlaga. Det gladde mig och fick mig samtidigt att känna ett lite mildare ansvar gentemot Hinton. Jag kan stå friare i mina egna föreställningar.

Jag bestämde mig för att göra en sekulär tolkning. Givet att man accepterar evolutionstanken, att det finns en ständig förändringsprocess som formar världen, det levande och allt det vi upplever omkring oss idag, så går det att finna ledning för framtiden i texterna. Evolutionstanken, att växter, djur eller kulturer når fördelar genom att agera så att de kommer åt och kan utnyttja resurser mer framgångsrikt än andra. När förutsättningarna är gynsamma kan de expandera men riskerar att senare övertas av något som är ännu bättre anpassat för omgivningen eller så försvinner de av sig själva efter en kollaps av livsmiljön. Kanske det sker genom en omvälvande katastrof eller att resurserna av en eller annan anledning tar slut. Att arter försvinner och ersätts av nya är evolutionens kännemärke. Allt fortgår men i nya former. Vi är alla byggda av samma byggstenar, samma atomer, och de kan återanvändas och kombineras om i oändlig variation, hemska, märkliga eller helt underbara ting beroende på betraktarens perspektiv. Det är en metafysik i det annars sekulära, den enda metafysik som jag ändå vill hålla kvar, att det vi är en del av i grunden är ett ständigt flöde som varken föds eller dör.