Kyrkan i Moon Magic

Kära Dion,
Min själ strålar som en fullmåne belyst av tusen solar. Det bereder mig en så stor glädje och tillfredsställelse att läsa dina böcker. Jag har just lagt ifrån mig Moon Magic efter att ha läst den en andra gång. Boken ger en djup känsla för vad det magiska i praktiken handlar om, och det berör mig. Det är svårt att beskriva men det är fascinerande att notera hur känslan ger fysiskt avläsbara reaktioner när jag känner igen en färg, en doft eller ett resonemang ifrån din mystiska kabbala och delar av de stigar som broderar livets träd. Mellangärdet tog vid tillfällen ett skutt, och medan det fortfarande svävade en bit ovan sin annars så invanda plats släpptes fri väg för ett myller av fjärilar ner i maggropen. Hjärtat hoppade av och till av glädje och lade då och då till ett extra slag mitt emellan en puls för att fira en insikt. Ett lite ytligare andetag fick stundom hela kroppen att vibrera lätt. En vibration som till en början var knappt urskiljbar. Som en skogsstig inunder halvhöga ormbunkssnår som man inte riktigt är säker på att den är där, men som man efter en tid ändå känner sig helt övertygad om att den faktiskt är det. En förvissning att den vilken sekund som helst leder fram till en magisk glänta. En sådan där glänta där solstrålarna faller in på en överraskande ljus gräsbevuxen yta, invid en liten tjärn rikligt begåvad med vita näckrosor och skräddare som vispar omkring på vattenytan. Ett förtrollande surr från bin i skogskanten.