En ädel väg mot harmoni

Med orden från en av samtidens riktigt upplysta, Thich Nhat Hahn, "De fyra ädla sanningarna är inget att träta om. De är något att öva på och förverkliga." Så ovant det är att betrakta världen så. Vi ställs inte inför en dogm, ett faktum som är sant eller falskt eller ett beslut som ska tas i demokratisk anda där majoritetens föreställning får företräde. Det är en personlig inbjudan, något att prova själv, avsätta tid för och avgöra i efterhand. Han ber oss inte om att förklara det för någon annan, inte att starta en diskussion om vad som är ädelt och sant. Han ber oss inte att begrunda om kunskapen kan komma till någon reell användning i undervisning eller säljas in som en världsåskådning.

Jag ser ändå vissa som utifrån en invand respons kommer att invända. Att det är godtyckligt. Att det är bakåtsträvande. Att det tar tid ifrån arbete. Kanske hör jag någon upprört säga att ingen ska berätta för mig vad jag ska göra av min tid eller komma och säga vad jag får och inte får göra med mitt. Att vi lever i ett fritt land.

Till saken hör att Thich Nhat Hahn var en zenbuddhist-munk med stor kärlek till livet i alla former. En förespråkare av icke-diskriminering och att avstå ifrån att vara fäst vid någon doktrin, teori eller ideologi. Inte ens den buddhistiska läran ska tas för sanning utan som en vägledning i att se klart och utveckla förståelse och medkännande och hur allt är sammanhängande. Utifrån hans perspektiv innebär fasthållandet vid åsikter ett hinder för medkännande förståelse, eftersom det får oss att se världen genom färdiga filter snarare än genom närvaro. Det är det han menar att vi upptäcker om vi följer inbjudan.

För mig kändes det tilltalande då det öppnade vägen till ett outforskat område. Något som kanske skulle leda mig längs en väg till något nytt, oprövat och som växte på oväntade sätt. Min nyfikenhet var väckt.

Fyra ädla sanningar

Den första ädla sanningen är att det finns lidande (dukkha). Det kinesiska tecknet för lidande är i sin grundläggande betydelse - "besk". Lyckan kan sägas vara söt, medan lidandet är beskt. Thich Nhat Hahn är noggrann med att framhålla att allt inte är lidande. Det är snarare så att vi ibland lider, men att vi då med öppna ögon behöver se vad det är vi lider av. Är det sorg, smärta, rädsla, ensamhet, oro, ångest, ett förlorat hopp... Att ge lidandet ett verkligt namn är början till förståelse och läkning.

När vi sedan har berört och namngivit vårt lidande, behöver vi undersöka det djupare för att förstå dess orsak. Det kan vara en viss tanke, en vana, en uppfattning om hur livet borde vara, kanske ett djupt sår från det förflutna. Vi behöver undersöka vad som skapar just detta lidande, i denna stund. Den andra ädla sanningen rör det namngivna lidandets ursprung: dess rötter, natur och hur det uppstår.

Lidande uppstår inte bara ur smärtan direkt, utan ofta ur en inre kamp mot smärtan – en ovilja att acceptera det som är. När vi släpper motståndet, när vi inte längre försöker fly, förändra eller förklara bort vår upplevelse, kan något stilla och läkande träda fram. Den tredje ädla sanningen anger att om vi möter lidandet med närvaro i stället för flykt nås en djup vilopunkt i oss själva.

Den fjärde ädla sanningen beskriver vägen, inte som en uppsättning regler utan som praktiska råd och sätt att förhålla sig till situationer. Den kallas Den ädla åttafaldiga vägen och består av åtta övningar eller sätt att möta världen genom en levd praktik av klarhet, medkänsla och insikt. Den leder inte bort från livet – utan djupare in i det, med ögon som ser klart och ett öppet hjärta.

Vägen av åtta rätta praktiker

Thich Nhat Hahn skulle kanske säga att: "Vi går inte den åttafaldiga vägen för att nå något, utan för att vara djupt levande i varje steg. Frigörelsen sker inte i framtiden – den sker i detta andetag, när vi är närvarande, öppna och fria från rädsla." De åtta praktikerna.

Rätt förståelse

Alla har vi frön inom oss, hälsosamma såväl som ohälsosamma. De frön som vattnas, av oss själva, av den värld vi möter eller av vår omgivning är de som växer sig starka. Vår förståelse av det vi uppfattar omkring oss är inte isolerat från våra tidigare upplevelser och erfarenheter. Vi kommer alla att tolka det vi uppfattar olika, utifrån våra egna erfarenheter och perspektiv. Det är när vi ser igenom vår uppfattning, betraktar saken från andra perspektiv och själva förstår varför vi ser den på det viset som insikt kan nås. Insikt är varken uppfattningen eller icke-uppfattningen. Rätt förståelse är ett idealtillstånd och ödmjukande, det är en insikt att all förståelse i någon mening är fel.

En felaktig förståelse kan skapa lidande men det finns ingen som kan lära dig rätt förståelse, den växer fram med träning och med tillit till att den finns där. Bildligt handlar rätt förståelse om att se de hälsosamma fröna och vattna dem.

Rätt tankesätt

Har vi nått rätt förståelse så har vi också rätt tankesätt, men träning av rätt tankesätt flyttar oss närmare rätt förståelse. Descartes dualism separerade kropp och medvetande, där förmågan att tänka sågs som ett bevis på vår existens. Men det är svårt att föreställa sig ett tänkande utan kropp. I tänkandet förlorar vi delar av nuet, allt det som sker runt omkring oss och det som är verkligt i stunden. För att ställa saker på sin ända säger Thick Nhat Hahn. "Jag tänker, därför är jag inte".

Rätt tankesätt för tillbaka kropp och medvetande till ett. Det är endast i nuet vi finns till och då förenas tanke, kropp och medvetande. För många är oro för framtiden och grämelse över det förflutna en ständig källa till lidande. Att återvända till nuet och vara helt närvarande i den aktivitet som genomförs i varje stund, är det tankesätt som den åttafaldiga vägen beskriver och den avser att tillsammans med övriga praktiker leda till ett minskat lidande. Rätt tankesätt söker de hälsosamma fröna och vattnar dem aktivt.

Rätt tal

Obetänksamt tal och oförmåga att lyssna på andra orsakar lidande. Med den medvetenheten blir rätt tal lätt att förstå. Att tala sanning. Att använda ord som inspirerar självförtroende, glädje och hopp. Att avstå ifrån att sprida nyheter om sådant som inte är säkert, att inte heller kritisera eller fördöma saker på osäkra grunder. Avstå från att uttala ord som kan skapa splittring eller disharmoni, eller som kan få familjen eller gemenskapen att brista. Inte överdriva eller försköna i meningen att få saker att verka bättre, sämre eller mer extrema än de i själva verket är. Rätt tal baseras på rätt tanke, när tanken talas så är den inte längre privat egendom. Förmågan att fånga och förstå tankarna innan de formas i ord eller text tränas genom medveten närvaro (mindfulness), förmågan att stanna upp, låta livet gå långsammare, vattna de hälsosamma fröna och undvika onödigt lidande. Lyssna koncentrerat på vad andra har att säga och med medkännande, avbryt inte lyssnandet med dina egna tankar. För att utöva social rättvisa och att inte utnyttja andra, behöver vi tillämpa rätt tal.

Rätt handling

Rätt handling är i sin renaste betydelse att beröra med kärlek och förhindra skada, att agera utan att använda våld vare sig riktat mot oss själva eller andra. Grunden för rätt handling är medvetenhet och närvaro i allt vi gör. Det handlar om respekt och vördnad för allt levande, givmildhet, ansvarsfullt beteende och medveten konsumtion.

Rätt levnadssätt

Hur vi försörjer oss kan vara ett uttryck för vårt inre kall, men det kan också vara en källa till lidande för både oss själva och andra. När vi inte överträder de fem medvetandeövningarna (Medveten närvaro) i samband med vår försörjning och vår levnad så uppnås det buddhismen kallar rätt levnadssätt. Vissa överträdelser är kulturellt accepterade men kan inte desto mindre vara skadliga för vår ömsesidiga tillhörighet, att göra oss medvetna i vårt sinne och att tänka på konsekvenserna av hur vi lever ger vi oss åtminstone chansen att agera på annat sätt. Hur kan vi genom vårt värv vara välgörande för andra människor, djur, växter och för jorden eller åtminstone vara minimalt skadliga om möjligheterna att försörja sig är så begränsade att det inte går att byta jobb.

Rätt ansträngning

Ansträngning kan ibland benämnas som flit och vad en flitig person utstrålar har de flesta en föreställning om. Men ansträngning kan vara av olika slag och inom ramen för den åttafaldiga vägen menas ansträngning som utvecklar och upprätthåller positiva och förhindrar uppkomsten av negativa tillstånd i sinnet. Det handlar om att vara medveten om och kontrollera tankar, känslor och handlingar för att skapa en gynnsam grund för andlig tillväxt och utveckling. Inte för mycket, inte heller för lite. På en mellannivå, där vi mår bra, trivs med och är intresserade av vad vi gör där kommer ansträngningen och fliten automatiskt.

Den rätta ansträngningen delas ofta upp i fyra aspekter: Att förhindra att ohälsosamma frön gror i vårt medvetande. Att sluta vattna ohälsosamma frön som redan slagit rot. Att vattna de hälsosamma frön som ännu inte börjat gro, och be våra vänner att göra detsamma. Att fortsätta vattna de hälsosamma frön som redan slagit rot och växt upp så att de fortsätter att finnas och växter sig starkare. Det finns här en tydlig koppling till rätt insikt.

Rätt medveten närvaro

Medveten närvaro, eller mindfulness, står i centrum för hela den buddhistiska läran. Rätt medveten närvaro är nödvändig för att utveckla övriga delar av den ädla åttafaldiga vägen, eftersom den ger klarhet och insikt som krävs för att se saker som de verkligen är. För att praktisera rätt medveten närvaro handlar det om att vara fullt uppmärksam på det nuvarande ögonblicket, utan att bedöma eller bli förströdd av reflektioner om det förflutna eller framtida oro. Det är en övning i att vara medveten om och acceptera det nuvarande tillståndet utan att klamra sig fast vid det eller avvisa det.

Det finns en kroppens mindfulness, en medvetenhet om kroppens handlingar och tillstånd, inklusive andning, gång, stående, sittande och andra rörelser. Det finns en känslornas mindfulness, en medvetenhet om känslor och sinnesstämningar, både de som är behagliga, de som är obehagliga och de som är neutrala. En sinnesintryckens mindfulness, en observation av sinnesintryck eller tillstånd av medvetande som dyker upp, så som girighet, ilska, okunskap, med mera, och att se hur de kommer och går utan att fastna vid dem. Det finns slutligen en fenomenens mindfulness, en medvetenhet om fenomen och att varje fenomen behöver ett objekt (ex. är du arg - fenomenet - måste det finnas någon eller något att vara arg på - objektet) och reflektera över dem.

Rätt koncentration

Rätt koncentration är den åttonde och sista delen av den ädla åttafaldiga vägen inom buddhismen. Den avser utvecklingen av ett fördjupat meditativt tillstånd, som är avgörande för att uppnå djupa nivåer av insikt och i slutändan upplysning. I den rätta koncentrationen är hela uppmärksamheten riktad mot det vi fokuserar på, det avleds inte av annat. Att vara helt fokuserad på det som är här och nu och som händer i varje ögonblick. Den rätta koncentrationen är inte en flykt ifrån något inte ett undvikande av lidande. Den ser klart på varje situation och i insikten om var lidandet kommer ifrån skapas också utrymmet för handling. I vissa fall är koncentrationen aktiv där varje tillfälle följs koncentrerat och när passerat är det förbi, inget hålls kvar. I andra fall är den selektiv genom att fokuseras på en sak och distraktioner hålls utanför. Valet är beroende av vad som eftersträvas.

Fortsättningen är vår egen

Vid studier och praktiserandet av den ädla åttafaldiga vägen blir det tydligt att varje del av vägen finns inom alla de andra sju elementen. Vi ser också att varje del av vägen innehåller de ädla sanningarna om lidande, skapandet av lidande och upphörandet av lidande. Många lever redan utifrån de åtta praktikerna utan att tänka så mycket på det. Men lidande, i en form eller annan möter de flesta av oss dagligen i vardagen. Det kan vara små saker som oro för en presentation, för att inte få ett erkännande, inte ha den senaste mobilen, inte kunna vara tillräcklig för sina barn eller för planetens framtid. Vi dövar och gömmer vårt lidande genom olika stimulanser istället för att omfamna dem och därmed förmå se samma lidande i alla omkring oss.

Genom att omfamna den första ädla sanningen erkänner vi lidandet, om än så litet, och benämner det. Genom att se lidandet i oss själva och andra ges förutsättning att upptäcka dess grund och känna omtanke med andra, vilket är att se den andra ädla sanningen. Den tredje ädla sanningen ska ge oss modet att möta lidandet och den fjärde ger oss handfast vägledning om hur det kan åstadkommas. Lidandet är vägen in i varandras hjärtan och den ömsesidiga tillhörigheten med allt levande. Lager på lager av orsaker och förhållanden: frön vi ärvt från våra föräldrar, mor- och farföräldrar och förfäder; frön inom oss som har vattnats av våra vänner och ovänner, andra som korsat vår väg, nyhetsmedia, sociala media, lärare samt den ekonomiska och politiska situationen i vårt land och globalt; och så många andra orsaker och förhållanden som dagligen möter oss överallt vi riktar vår uppmärksamhet.

Att Läsa:

Thich Nhat Hạnh. (1999). The heart of the Buddha’s teaching: transforming suffering into peace, joy & liberation : the four noble truths, the noble eightfold path, and other basic Buddhist teachings. Rider.