Reflektion: XXVI 23

Att människor har en så enastående förmåga att känna empati, omtanke och engagemang i stunder av svår oro. Det är så välgörande när det får total bekräftelse. Innerst vet jag att det är så. Varför är vi så angelägna att intala varandra om motsatsen. Vem är det som vill framställa oss som slutna, självcentrerade och att vara ensam stark. Ingen jag verkligen känner är sådan.

20 minuter bort. Om det var med vuxna steg eller tultande steg det vet jag inte. Det går i alla fall att försvinna för att inte återfinnas på många timmar. Det är när sådant sker vi skattar oss lyckliga. Jag tror att den svenska militären för en stund var värd varenda krona.

Plantera ett frö i var mynning och låt det skjuta skott.

Ur veckans text

I december 2024 publicerade jag Evolution - Superorganism 1. Tanken var att göra en Tintinnabuli i tre delar. Del två och tre visade sig emellertid inte räcka till för att fånga helheten jag sökte. Texten har sedan dess fått växa fram organiskt och ändrat form ett antal gånger och nu har jag bestämt mig för att publicera texten, ett avsnitt i taget under sommaren.