Etisk evolution - Superorganism 7
En ultrasocial organism utan invasiva tendenser som hittar sin idealvikt och överlever genom att sluta växa – något som ingen annan livsform tidigare lyckats med i grupp, en triumf för det evolverade etiska medvetandet.
En superorganism med invasiva egenskaper kan per definition inte sätta en begränsning för sin expansion innan den kväver sig själv. Den delar det oförståndet med bakterier i en näringslösning eller en cancercell. Den expanderar inom sin värd, förtär resurser och kväver allt runt omkring som inte längre får tillgång till den energi som krävs för även deras överlevnad. I det värsta scenariot undergräver superorganismen hela sin existens genom att överutnyttja de resurser och överanvända de ytor som dess värd - jordsystemet - tillgängliggjort. Är vi kapabla att proaktivt ändra vårt beteende innan vi når dessa gränser? Kan vi sätta det genetiska programmet ur spel? Det är en utmaning som kräver en omfattande omprövning av hur vi ser på tillväxt och framsteg.
En ljusstrimma som med lite god vilja - men kanske också en smula naivt - skymtar bakom de ganska dystra prognoserna över hur den artificiella intelligensen trimmar marknaden till fortsatt tillväxt vore att en allt större sammankoppling mellan människor, större kapacitet att läsa av hur delar av de livsnödvändiga systemen mår och den successivt ökande kunskapen om vad som är ett gott liv kan styra om utvecklingen. Att superorganismen själv skulle nå en form av insikt att utvecklingen hotar dess framtid och att den justerar sina självreproducerande algoritmer till att styra om produktion och konsumtion i en hållbar riktning är nog att hoppas för mycket. Så länge som tekniken utvecklas emot att förstärka marknadskrafterna och gynna expansionen är sannolikheten låg. Inte desto mindre - pekar det mot en lösning är det värt att utforska. Låt oss börja med våra kulturella antaganden, de kan behöva omvärderas.
En framtidsbild
Superorganismen uppstår ur samspelet mellan marknader, teknik, institutioner och miljarder människor som försöker skapa trygghet, försörjning och mening i sina liv. Ingen enskild aktör styr helheten, men tillsammans bildas ett system där riktningen blir entydig: fortsatt expansion. Redan från tidig ålder formas människor i hög grad för att fungera i denna ordning. Utbildning handlar inte bara om kunskap, utan också om att förbereda individer för arbetsmarknaden och göra dem funktionella i ekonomins metabolism. Arbetsmoral, effektivitet, karriär och ekonomisk tillväxt framställs som något naturligt och eftersträvansvärt. Att arbeta, konsumera och bidra till ekonomisk aktivitet blir inte bara ett sätt att försörja sig, utan också ett mått på ansvarstagande och social tillhörighet. På så sätt reproducerar systemet sig självt utan att någon egentligen har någon vision om vart det bär hän. Varje individ försöker bara skapa ett gott liv inom de ramar som redan finns.
Människors framtida trygghet är i hög grad knuten till föreställningar om framtida ekonomisk kapacitet. Pensioner investeras i aktier och andra tillgångar vars värde bygger på förväntningar om framtida vinster och framtida betalningsförmåga. Banker lånar ut pengar idag mot antagandet att framtida inkomster ska göra det möjligt att återbetala skulderna. Staters finanser stabiliseras av att det även framöver finns tillräcklig ekonomisk aktivitet, produktivitet och real produktion att beskatta. Fastigheters värde påverkas inte bara av deras nuvarande användning utan också av förväntningar om framtida inkomster, kredittillgång och ekonomisk utveckling.
Många finansiella tillgångar kan därför förstås som anspråk på framtida konsumtionsmöjligheter och framtida tillgång till reala resurser. Så länge ekonomins materiella och sociala kapacitet fortsätter fungera framstår dessa anspråk som stabila. Men om den framtida produktionen, energitillgången eller den ekonomiska expansionen begränsas uppstår lätt en spänning mellan de finansiella anspråken och den reala kapacitet som faktiskt finns tillgänglig.
Under lång tid har billig fossil energi och teknologiska framsteg drivit utvecklingen. När produktionen effektiviseras minskar ofta resursåtgången per enskild vara eller tjänst, men effektivisering innebär sällan att den totala resursanvändningen minskar. Lägre kostnader gör det istället möjligt att expandera ytterligare. Billigare transporter leder till fler transporter. Mindre och snabbare datorer leder till fler digitala tjänster, och det kräver ökad kapacitet i datacenter och högre energiförbrukning. Produktivitetsökningar ökar systemets totala metabolism snarare än att minska dess belastning på jordsystemet. Teknikutvecklingen bromsar inte expansionen, den är dess främsta drivkraft.
