Rekapitulation - Superorganism 6
Precis som invasiva arter i ekosystem tenderar vi att expandera så länge det finns resurser att konsumera. Denna impuls att ständigt expandera leder till ekologiska obalanser som hotar såväl vår egen som planetens hälsa.
De fem föregående inläggen om det som liknats vid en superorganism har belyst frågan ur olika perspektiv. I det här inlägget knyter jag ihop de viktigaste tankarna och sammanfattar de teman som återkommit. Tillsammans tecknar de en bild av de krafter vi har att förhålla oss till när vi försöker föreställa oss en framtid som verkligen är värd att sträva mot. I seriens avslutande inlägg tar vi sedan nästa steg och försöker skissa på en sådan framtidsbild.
Evolution
I det första inlägget beskrivs den evolutionära kraften. De organismer som är mer anpassade för sin omgivning har större förutsättningar att finna föda och att föröka sig. Detta sker exponentiellt under gynnsamma förhållanden, det vill säga vid frånvaro av sjukdomar, av konkurrenter och vid tillgång till obegränsad näring. Varje organism delar sig, och delar sig och delar sig igen. All näring och energi som kan utnyttjas för expansion kommer att användas. Där det är möjligt kommer även organismen att sprida sig till varje tillgänglig yta som kan användas för fortsatt expansion. För en organism som saknar konkurrens kommer expansionen att fortsätta, först när sjukdomar eller näringsbrist uppstår eller ytan förgiftats av avfall och förhindrar fortsatt tillväxt upphör expansionen. Måttfullhet och framåtblickande är inte en del av det genetiska programmet, att införa detta kräver planerad avhållsamhet och överenskommelser eftersom det genetiska programmet uppmuntrar någon annan att ta oanvända resurser i anspråk.
Ultrasocial
Samarbete, förmåga till gemensamma ansträngningar och organisering är ytterligare egenskaper som skapar fördelar för att expandera den egna arten. Ultrasocial är en term som används för att beskriva arter med komplexa sociala strukturer och samarbetsbeteenden, där individer fungerar nästan som celler i en enda organisk enhet. Denna förmåga är särskilt framträdande hos vissa insekter som bin, myror och termiter. Dessa samhällen uppvisar en tydlig arbetsdelning med specialiserade roller såsom arbetsmyror som sköter om samhällets behov, reproducerande hanar och drottningar som säkrar framtida generationer. Denna specialisering gör kolonin mycket effektiv när det gäller resursutnyttjande, försvar och reproduktion.
Andra kännetecken är användning av avancerade kommunikationssystem, såsom binas dans som indikerar var matkällor finns och myrornas doftspår för att markera vägar, vilka är avgörande för att koordinera de komplexa interaktionerna inom kolonin. Termiter kommunicerar med hjälp av feromoner, vibrationer och beröring för att koordinera aktiviteter inom kolonin. Många ultrasociala arter bygger också komplexa boenden som fungerar som både skydd och centrala platser för kolonins sociala och reproduktiva funktioner.
Ultrasociala samhällen har liknats och kommit att benämnas som superorganismer där samlingen av individer samverkar som en enda organisatorisk enhet utan något annat mål än att öka sin egen överlevnad och metabolism. En superorganism kännetecknas av att dess delar är specialiserade och integrerade i en gemensam struktur. Individerna samverkar genom kommunikation och koordinering, vilket skapar emergenta egenskaper som inte kan reduceras till de enskilda delarnas beteenden. Helheten uppvisar självreglering och anpassning, vilket gör att den kan betraktas som en organism på en högre nivå. I en sådan struktur är ingen enskild del i sig medveten om helhetens funktion, men systemet som helhet beter sig ändå som en målinriktad enhet.
Superorganismer är resultatet av självorganisering snarare än central styrning. Den gemensamma ordningen växer fram genom lokala interaktioner och återkopplingar, där information och energi flödar mellan delarna. Detta gör systemet robust och flexibelt men också beroende av balans mellan frihet och samordning. En superorganism kan därför förstås som ett självorganiserande nätverk där individernas samspel ger upphov till kollektiva funktioner.
Människan är ultrasocial och många har liknat mänskliga samhällen med en superorganism.
Metabolism
Mänsklighetens historia sedan den senaste istiden för ca 12 000 år sedan är en berättelse om expansion. Från de tidigaste civilisationerna till dagens globala samhälle har mänskliga populationer kontinuerligt vuxit och spridit sig över planetens alla hörn. Med denna expansion har även vår konsumtion och utnyttjande av naturresurser eskalerat. Vi har omformat landskap, utarmat floder, skördat skogar och påverkat klimatet på global skala, vilket har resulterat i omfattande miljöförändringar och bidragit till förlust av biologisk mångfald.
