Reflektion: XXVI 30

Jag brottas med en tanke. Att använda färre arbetstimmar för att producera samma mängd varor och tjänster kallas ökad produktivitet. Det är något vi vanligtvis också betraktar som välfärdshöjande. Om vi låter maskiner göra jobbet och använder den frigjorda arbetskraften till att producera något annat istället blir samhället materiellt rikare. Det är en central del av berättelsen om utveckling och tillväxt. En gård producerar lika mycket mat, eller till och med mer, än tidigare genom att automatisera arbetet. En människas arbete har blivit överflödigt. Mängden mat har inte minskat, behovet av mat oförändrat. Det som däremot har förändrats är fördelningen av vem som har rätt att ta del av den mat som produceras. Många betraktar det som fullt rimligt att den utbytta personen förlorar rätten till de resurser som produceras i det samhället.