Reflektion: XXVI 48

Rådslag för allt levande. Djuren har samlat människorna och talar till dem. Publikt nyhetsbrev den här veckan.

Reflektion: XXVI 48
Foto: Fredrik Cullberg Jansson

På 1200-talet då den latinska texten, som fått inrama veckans reflektion, skrevs var den en klagosång över ödet och dess gudinna Fortuna. Fortuna personifierade lyckan i romersk mytologi. Texten uttryckte en känsla av att ödet är oberäkneligt och kastar människor mellan lycka och elände, makt och fattigdom. Fortuna framställdes som en oförutsägbar kraft som påverkar människors liv och öde. Då var det den mänskliga erfarenheten av de omvälvande krafterna i världen och den ständiga cykeln av framgång och förlust, lycka och olycka, som människor möter i sina liv. Idag är de kanske andra som nynnar texten.

Rådslag för allt levande

Djuren har samlat människorna och sjunger och talar till dem.

I. Föränderligheten

O Fortuna — O öde
velut luna — liksom månen
statu variabilis, — är du föränderlig,
semper crescis — ständigt växer du
aut decrescis; — eller avtar;
vita detestabilis — det avskyvärda livet
nunc obdurat — är än hårt
et tunc curat — och än lindrande,
ludo mentis aciem, — leker med sinnets skärpa,
egestatem, — fattigdom
potestatem — och makt
dissolvit ut glaciem. — löser det upp som is.

Jag är Skog. Jag talar i allt i skogen levandes namn. Träden som sträcker sina kronor mot ljuset, mossorna som håller fukten kvar, svamparna som väver sina trådar genom jorden. Fåglarna som lär sina ungar flyga om sommaren för att återvända varje vår, insekterna som lever sina korta liv och djuren som vandrar längs stigar äldre än människans minne. Vi har vuxit fram tillsammans, under årtusenden av förändring. Vi har uthärdat stormar, torka, eld och kyla. Vi har levt med förgängligheten. Vi har sett livet födas, blomstra och dö, och ur det som dött har nytt liv vuxit.

Vilka är de? De kommer med buller och järn. Fäller våra äldsta träd, river upp våra rötter, tystar våra fåglar och lämnar marken bar. De förändrar flodernas lopp, förgiftar våra vatten och gör luften svår att andas. Vi vet inte varför. Vi känner bara hur våra liv bryts sönder.

II. Utsattheten

Sors immanis — O väldiga öde
et inanis, — och tomma öde,
rota tu volubilis, — du ständigt snurrande hjul,
status malus, — olyckligt är ditt tillstånd,
vana salus — fåfäng är välgången,
semper dissolubilis, — som ständigt kan upplösas,
obumbrata — höljd i skugga
et velata — och beslöjad
michi quoque niteris; — ansätter du också mig;
nunc per ludum — nu, genom ditt spel,
dorsum nudum — bär jag min nakna rygg
fero tui sceleris. — under din grymhet

Jag är Ko. Jag betade stilla med mina kalvar, vandrade tillsammans med andra mammor. Nu står jag här instängd bakom järngaller, sterilt ljus, dammigt. Trampandes i min egen dynga. Det gröna härliga, söta, gräset syns inte till, bara det sträva beiga de läggar framför mig. Kalla, hårda käkar runt mina varma känsliga spenar kramandes den varma mjölken som mina kalvar behöver ur mig. Var är dom, mina kalvar. Jag ropar efter honom, efter henne, men de svarar inte. Jag är vilsen, förvirrad, rädd - så rädd. Var är dom, mina kalvar.

III. Klagan

Sors salutis — Ödet över välgång
et virtutis — och styrka
mihi nunc contraria, — är mig nu emot,
est affectus — det som ges
et defectus — och det som tas bort
semper in angaria. — är alltid under tvång.
Hac in hora — I denna stund
sine mora — utan dröjsmål
corde pulsum tangite; — slå an hjärtats strängar;
quod per sortem — ty genom ödet
sternit fortem, — störtas även den starke,
mecum omnes plangite! — sörj alla tillsammans med mig!

Jag är Berg. Jag är uråldrig och stark och solid, byggd för att uthärda. Men nu blir jag sprängd med dynamit och minerad, min skogshud slits av mig, min matjord spolas bort, mina bäckar och floder kvävs. Jag har mycket att säga människorna idag.

Människor! Jag, Berg, talar. Ni kan inte ignorera mig! Jag har varit med er sedan er allra första början och långt tidigare. I årtusenden vördade era förfäder mina heliga platser, fann visdom i mina höjder. Jag gav er skydd och långsiktighet. Nu, i gengäld, härjar ni mig. Ni borrar, spränger, gräver och letar efter juveler i mitt inre, efter malmen i mina ådror. Ni röjer mina skogar och tar ifrån mig min förmåga att hålla vatten och släppa det långsamt. Ser ni de slammade floderna? Ser ni översvämningarna? Ser ni inte? Genom att förgöra mig förgör ni er själva. För Gaias skull, vakna upp!

Jag erbjuder er min djupa frid. Kom till mig när som helst för att vila, för att drömma. Utan drömmar kan ni förlora er vision och ert hopp. Kom också för min styrka och ståndaktighet, när än ni behöver dem. Låt mig bara vara så finns jag där för er, evigt.

Veckans text

Vilt sinne, Vild värld - Del 2 av 4
Framgångsrik betyder i det här sammanhanget att kunna föröka sig och sprida sina egenskaper, sin kultur och sina idéer. Det är de idéer som varit framgångsrika som har fått störst spridning, de behöver inte varit mer etiska eller sanna än andra idéer. Ibland bara hänsynslösa.

Kommentera gärna, jag vill höra vad du kommer att tänka på.

Läs mer

Om du vill bidra med något extra