Reflektion: XXVI 45
På lördagen publicerade jag sista scenen av Reprogression, den finns nu komplett på länken Reprogression i totalt 18 scener. Jag skrev texten på 90-talet på en gammal dator med 3,5 tums disketter. Idag skulle jag inte längre kunna läsa dessa. I något skede så hade jag framsynt nog skrivit ut hela texten på papper, varefter den sedan blivit liggande i en plastmapp till alldeles nyligen. I våras skannade jag in texten genom att fotografera varje sida med min mobil och lät sedan en mjukvara tolka texten och omvandla den till digitalt format igen.
Jag behöver gå igenom texten och göra en hel del justeringar innan den liksom Flickan vid pianot kan göras tillgänglig som e-bok men det som slår mig är hur mycket av det som idag också förmedlas på Simplicitet redan fanns med mig för 30 år sedan. Tankarna finns där, det är bara uttryckssättet, referenserna och hur jag broderar ut dem som förändrats. Personligen betyder således denna, om än lite grova, text mycket. Jag slänger en blick i min bokhylla för att se vilka mina referenser bör ha varit och inser att många av dem fortfarande är aktuella i mitt medvetande. Jung, Maslow, May, Nørretranders, en hel del ekonomisk historia som är kritisk mot den ekonomi jag läste på universitetet, Dawkins (som jag fått omvärdera till det negativa), Fukuyama (dito), Gunnar Ekelöfs samlade skrifter och som en mycket märkvärdig tillfällighet boken Skaparkriser av en för mig då okänd psykiater vid namn Johan Cullberg.
Jag har i veckan samlat fyra stora påsar med ytterligare inspiration efter att fått den stora äran att gå igenom min svärmors bokhyllor. Delar av det jag läst återfann jag där och mycket mycket nytt spännande. Så mycket skrivet, är det någon mer än jag som förundras över att vi inte redan har löst gåtan med vad som är meningen med allt och hur livet hänger ihop? Men livet kanske helt enkelt är för stort, för mångfacetterat och skiftande med ålder, erfarenhet och upplevelser att ingens personliga upplevelse någonsin, ens i närheten, kan återges och förstås av någon annan. Än mindre att det skulle kunna fångas i tillräcklig detalj i det talade och skrivna språket. Det som känns kan bara ofullständigt beskrivas med ord.
Veckans text
Fredrik Cullberg Jansson
Kommentera gärna, jag vill höra vad du kommer att tänka på.
