Hemtrevligt skrammel - Reprogression Scen 12
Det påminde om för länge sedan, tänkte han. Snart hördes även det porlande ljudet av kaffe som lämnade kaffebryggarens kanna och bredde ut sig i kaffekopparna. - Kom nu sömntuta, det är serverat, ropade den äldre mannen kort därefter.
Det var redan ljust då den obekväma kroppsställningen och den sträva muntorrheten väckte honom till liv. Han försökte öppna sina ögon, men det starka ljuset tvingade honom att åter stänga dem. Det tog en stund innan han kom underfund med var någonstans han befann sig, och varför han låg här. Han återupplevde en del av gårdagens händelser med slutna ögon utan att lyckas få någon rätsida på det. Kanske det ändå, trots sin tydlighet, varit en dröm. Han gjorde ett nytt försök att öppna ögonen i förhoppningen att kunna utröna vädret. Försiktigt lyfte han på ögonlocken, en liten bit i taget, i etapper. Rummet började långsamt att framträda ur det sömndruckna diset. Han såg fönsterkarmarna som i ett töcken skymta som något mörkt fyrkantigt omgivande en stark ljuskälla. I hörnet invid det vänstra fönstret svävade något i en pendelliknande rörelse. Det var inte vad han förväntat sig att se och ansträngde förvånat ögonen ytterligare. En svartaktig svävande massa svängde fram och åter i en jämn rörelse. Långsamt blev massan allt tydligare, en vit linje avtecknade sig i överkant av figuren. Det vita befann sig omgiven av en boll och nedan bollen var en större formation.
- God morgon min vän, hördes plötsligt från den svävande massan.
