Som får - Reprogression Scen 13
Sökandet, förstår du, är opportunt i majoritetens riktning. Men det är fel tillfälle att tala om detta här instängd i en plåtburk.
Någon stund senare lämnade de lägenheten bakom sig och beträdde den solvärmemättade nedgången utanför porten till lägenheten. Mannen hade innan de lämnade lägenheten som hastigast svabbat ur munnen med tandborsten, utan den grundlighet som vanligtvis ägnades tänderna.
- Vi får ta din bil, gisslets välsignelse, sa den äldre mannen.
- Hurdå gisslets välsignelse?
- Jo, i dessa dagar då det blir så fasligt långt till alla människor och affärer är bilen snart en nödvändighet för överlevnad. Det är en välsignelse, men det är ett gissel utan like att avstånden ökar och att naturen tar skada. Dessutom blir vi lata.
De gick i den äldre mannens beskedliga tempo ned mot garaget och bilens parkeringsplats. Den röda sportbilen stod glänsande ren och motorhuven glittrade av belysningen från en vilsen solstrimma som silade igenom det gallerförsedda garagefönstret. Den yngre mannen stack nyckeln i dörrlåset och vred om. Centrallåset hördes knappt.
